Texttyper/genrer

I skolan används huvudsakligen sex olika textgenrer:

  • Argumenterande text

  • Förklarande text

  • Beskrivande text

  • Berättande text (narrativ text)

  • Återberättande text

  • Instruerande text

Genrepedagogik, vad är det?

Alla sammanhang har sitt språk

Vad vill jag säga och till vem? Vårt språk anpassas hela tiden till den situation som vi befinner oss i. För barn i skolan är det en sak att behärska ett vardagsspråk, en annan att erövra skolspråket.

Språkliga mönster för olika sammanhang

Enligt senare forskning lär man sig språket bäst om det sker samtidigt med annan inlärning. Genrepedagogiken kan i detta sammanhang ge lärare ett verktyg att arbeta parallellt med språkutveckling och ämnesundervisning. Arbetssättet hjälper elever att upptäcka de språkliga mönster som finns och som ger tillträde till olika sammanhang.

Hur förklarar man förloppet i ett experiment? Vad krävs för att fånga en läsares intresse i min text om stenåldern? Hur kan jag övertyga andra om att göra någonting, vad krävs för en bra argumentation? Vad ska inleda en instruktion för att den ska nå rätt mottagare?

Genrepedagogiken handlar om att närma sig språket och ny kunskap i ett visst ämne genom att tillsammans hitta strukturen i språket. Man lär sig att olika texter har olika syften och hur ämnesspecifika begrepp hänger ihop.

Arbetssättets olika steg, cirkelmodellen:

När genrepedagogiken tillämpas i klassrummet talar man om olika faser som lärare och elever går igenom tillsammans. Man behöver inte gå igenom alla steg varje gång och de kan även byta ordning.

Fas 1: Bygga upp kunskap

I det här steget utforskar lärare och elever tillsammans ämnet och skaffar sig kunskap. Eleverna ska inhämta ett lämpligt ordförråd och få förståelse för olika begrepp och uttryck som är kopplade.

Fas 2: Dekonstruktion

Lärare och elever tittar tillsammans på en modelltext i den genre som man ska arbeta med. Tillsammans diskuterar man textens syfte, struktur och språkliga mönster. Texten plockas isär och varje del studeras i sina beståndsdelar var för sig. De språkliga valen studeras – hur formar de sammanhanget och hur bidrar de till att få texten att nå sitt syfte? Därefter sätts texten ihop igen.

Fas 3: Gemensamt skrivande

I det tredje steget skriver lärare och elever en text tillsammans. Det kan vara en hel text eller en del av en text. I det gemensamma skrivandet är det läraren som styr samtalet. Han eller hon är den med mer kunskap och kan också stötta eleverna med utgångspunkt i deras redan erövrade kunskaper. Detta förutsätter att läraren har mycket goda kunskaper om både textens struktur och språkliga mönster.

Ett mått på om det gemensamma skrivandet varit lyckosamt eller inte är i vilken grad eleverna lyckas överföra struktur och språkliga drag från det gemensamma skrivandet till det individuella skrivandet. I det gemensamma skrivandet omformulerar läraren elevernas mer talspråkliga text till mer skriftspråklig text.

Fas 4: Individuellt skrivande

I den här fasen skriver eleverna egna texter. Som lärare har man nu möjlighet att stötta eleverna i deras skrivande. Lärare och elever delar en gemensam kunskap kring textens struktur och språkliga mönster. De har dessutom ett metaspråk, ett språk att tala om språket, som möjliggör att kommunikationen kring texten blir mer effektiv.

Denna cykel har utvecklats av Jim Martin och Joan Rothery utifrån Hallidays språkteori men anpassat för pedagogiska sammanhang.

(från UR – Vad är genrepedagogik):

http://www.ur.se/Tema/Genrepedagogik-i-Rinkeby/Vad-ar-genrepedagogik

Mer om cirkelmodellen:

http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sprak/ncs/reportage/2010/cirkelmodellen-en-vag-till-battre-maluppfyllelse-1.139639

 

Kommentera